Idag var det dags för ännu ett besök hos vår kära barnmorska. Alltid lika roligt att gå dit, tröttnar aldrig på att lyssna på vår lill* älsklings hjärtljud <3 Alla kontroller gick lika bra som vanligt, dock höll vi på att missa tiden helt. Det var verkligen glashalt på vår väg ut till E20 och på vägen mötte vi bussen som hade kört i diket, stod även flera andra bilar huller om buller som inte kom loss. Men alla hade fått hjälp och vi tog oss förbi relativt snabbt och enkelt iallafall :)

 

När det gäller mina värden så låg det till som följer: Blodtryck 110/70, SF-måttet var 34 och låg precis på mittenkurvan, mitt järnvärde var 118 och sockerhalten i blodet var 4,6. Bebis hjärtslag låg på 133 (men gick upp i toppar utöver det som vanligt). Tyckte dock att hjärtslagen hördes väldigt dåligt, väldigt tyst och lågt liksom. Är van vid att det låter som ett rusande tåg och dunkar så högt så det hörs i angränsade undersökningsrum men idag fick hon leta och leta innan hon hörde tillräckligt bra. Vi frågade givetvis hur detta kom sig men hon skyllde på apparaten, att den var ny och hade dåligt ljud. Köper dock inte det riktigt, har använt den tidigare och då har det som sagt låtit helt annorlunda. Men jag antar att bebis låg med ryggen in emot min ryggrad mer eller mindre, då ska det tydligen låta lite dovare (speciellt eftersom jag har moderkakan i framvägg). Barnmorskan var jättenöjd med hjärtljuden i alla fall, det var inget konstigt alls och då behöver ju inte jag och Kenneth oroa oss heller ;) Sist men inte minst så kommer vi till den spännande vikten! Det visade sig att jag nu vägde 62 kg, jämfört med 50 kg när jag vägde in mig så nu halvvägs in i vecka 38 har jag alltså gått upp 12 kg. Låter mycket i mina ögon men som barnmorskan sa - det är många som har gått upp det dubbla ;) Och hon står fortfarande fast vid att jag "ska" gå upp 15 kg under den här graviditeten, för det "behöver jag" med tanke på hur liten jag var innan. Vi får se, hon kanske har på pricken rätt ;)

 

Stora samtalsämnet för dagen var annars förlossningen. Vi skrev in några saker i min journal, bl.a. att jag önskar badkar och ska försöka klara mig utan EDA så långt det går, men att jag ändå inte är främmande att ta den om det skulle behövas. Jag känner mig fortfarande inte så orolig för förlossningen (var ju det innan jag blev gravid och precis i början) utan jag känner mig peppad och taggad inför att faktiskt snart få träffa vår bebis, så det är skönt. Däremot har jag börjat noja lite över det faktum att jag är ganska liten och att bebis ska bli alldeles för stor för mig att föda fram IFALL jag skulle gå rejält över tiden. Så vi pratade lite om detta, vet ju sedan innan att man får bebisar som passar ens kropp osv. men känns ändå lite obehagligt. Sedan har man läst skräckhistorier att folk inte blir igångssatta och går över så länge så att moderkakan slutar fungera etc, så i det avseendet fick hon också lugna mig lite. Eller aa, lugna mig, nu låter det som att jag är jätteorolig och det är jag inte, inte alls faktiskt, men det var ändå skönt att ta upp det och bolla det med någon som har koll. Kort sagt; det var ett väldigt lyckat besök idag helt enkelt!