Ja, igår var vi på BVC för att mäta och väga vår lilla groda igen. Det visade sig att han växt ännu mer på längden och är nu 53,8 cm lång. Huvudmåttet har börjat följa sin rätta kurva (Alfred hade ju ett kefalhematom när han föddes och dessutom blev huvudet lite strutformat vid förlossningen så därför har hans huvudomfång tagit ett litet skutt nu när huvudet har fått sin rätta, runda form och kefalhematomet nästan är borta). När det gäller vikten hade han gått upp 140 gram sedan förra veckan och väger nu 3500 gram. Hans födelsevikt var 3155 gram och som lägst var han nere på 2845 gram innan han vände uppåt igen. Läkaren som undersökte honom tyckte att viktuppgången var i minsta laget men eftersom han växer på längden och verkar må väldigt bra i övrigt (långt fram i utvecklingen i och med att han redan har vänt sig från mage till rygg flera gånger, äter och kissar som han ska, är pigg och vaken på dagarna, orkar skrika om något är fel osv osv) så tyckte hon inte att vi behövde ge ersättning än. Vi ska avvakta tills nästa vecka och se om han går upp mer då, annars kan det eventuellt bli aktuellt. Han har planat ut från sin kurva nu nämligen, så hon sa att han behöver ta ikapp det framöver. Jag ska vara ärlig och säga att jag tycker detta med hans knappa viktuppgång är ganska jobbigt. Det känns tufft att han inte går upp så mycket som han "borde" - det gör att jag känner mig otillräcklig och misslyckad som inte kan ge min son tillräckligt med näring - så varje gång vi varit på BVC så blir jag ledsen och gråtmild. Det som är värst är ju att det känns verkligen som om amningen fungerar. Jag har massor med mjölk och han verkar som sagt må hur bra som helst så han BORDE verkligen gå upp i vikt. Emellanåt känner jag att det är lika bra att ge lite ersättning så att han tar ett rejält kliv framåt när det gäller vikten men som de säger på BVC - det är inte ens säkert att han skulle öka mycket i vikt av ersättningen, han kanske ska gå upp så mycket i vikt som han gör nu och i så fall känns det riktigt dumt att blanda in ersättning och riskera att amningen blir lidande eftersom jag verkligen vill fortsätta amma. Vet att det inte finns några enkla svar, men det är som ni märker ett litet dilemma som orsakar lite osäkerhet hos mig själv som mamma (antagligen helt i onödan som alla säger). Hur som helst, tidigare idag ringde min barnmorska från BMM upp mig för att följa upp hur det har gått sedan hennes kollega tog mina stygn i förra veckan och då frågade hon även om hur det var nu och jag passade på att förklara allt gällande Alfreds vikt eftersom jag har ett väldigt förtroende för henne. Hon var verkligen supergullig - för det första behöver hon verkligen inte ringa upp mig och för det andra behöver hon verkligen inte lägga tid på mina "bekymmer" - är ju inte hennes jobb för fem öre längre. Men hon tog sig verkligen tid, ställde mängder av frågor och hennes dom löd något i den här stilen: "Bry dig inte om dessa kurvor, pojken verkar ju må hur bra som helst - lita på det och tro på dig själv!" Så nu efter att ha pratat med henne så känns det genast mycket bättre! Brukar ju rinna av mig ganska så snabbt efter vägningarna men denna gången hängde det kvar ändå tills idag så det var verkligen ett lyckligt sammanträffande att hon ringde upp just idag <3 Sist men inte minst vill jag bara poängtera att skulle Alfred inte ha hämtat ikapp sig på kurvan till nästa vecka så har vi bestämt redan nu att vi kompletterar med ersättning. Kenneth har redan tagit med en spruta hem från jobbet så vi kan spruta in ersättningen i Alfreds mun i så fall för att "interfeara" så lite som möjligt med amningen. Vi kommer då ge lite ersättning efter avslutad amning (han verkar ju dock väldigt mätt efter amningarna så vi får se hur det går) istället för att byta ut ett helt mål som många gör. Kenneth frågade läkaren lite försiktigt igår om man kan byta ut kvällsamningen mot ersättning så att jag/vi ev. kan sova en längre sammanhållen tid på nätterna men detta avrådde läkaren bestämt för. De som gör det tänker mer på sig själva än barnet sa dem, kvälls- och nattamning är nyttigt för barnet och det är inte bra att barnet sover över ett mål när det egentligen hade behövt äta om man inte gett ersättning. Samtidigt så stimuleras tydligen bröstmjölken som bäst på natten (när man sover antar jag?) så det är ren idioti att ta bort nattamningen om man har som intention att fortsätta amma. Så det kommer vi inte att göra i vilket fall som helst. Först tyckte jag att ge ersättning skulle vara ett sorts misslyckande för jag trodde det per definition var lika med att ge upp amningen men nu har jag förstått att det faktiskt går att komplettera utan att bröstmjölken sinar eller att bebis vägrar bröstet - så jag håller tummarna för att det ska bli så för mig också ifall jag behöver ge lite ersättning framöver. Håll tummarna för mig/oss!